Nu är det en sådan period...

Helgen för 2 veckor sedan sa jag NEJ, ja kan ni förstå.
Jag var trött sliten slut och det var vår myshelg.
Jag har all rätt att bestämma vad jag vill göra av mina lediga dagar tycker jag.
Men de tyckte tydligen inte hon, för sedan den dagen finns jag inte längre.

Det gör ont att hon är så oförstående, jag anser inte att det är våran skyldighet att ta hand om hennes son då hon tycker de, jag tycker däremot att visst gör vi gärna de då de passar oss.

Barnbarn ska väl vara bonusen i livet, de där roliga underbara mysiga, inte förpliktelser och skyldigheter ????