Förr var det bara Min sambo, jag och hans dotter som mådde dåligt av våra konflikter.
I dag har vi en till underbar guldklimp + mina barn som drabbas av den kyliga stämningen.
Klart lilla A 2 år undrar varför dom inte längre träffar oss. Varför han inte får hälsa på stan osv. Och klart mina barn saknar dom båda två.
Jag vill inte längre medverka till detta destruktiva betende.
Jag orkar inte mer, är färdig att ge upp allt underbart som finns för att få ro.
Men de går ju inte heller.....
Och vet ni vad de värsta är, jag tycker så förtvivlat mycke om dom båda två, så mycket att de gör ont i hjärtat.. .. . .
fredag 13 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar