En gång är ingen gång...

Jag är så trött, ledsen och besviken över de som händer hos oss.
Detta maktspel då hon fryser ute mig, tiger i veckor, ja tom månader om hon (min sambos dotter) inte får sin vilja igenom.

Det behöver nödvändigtvis inte bara röra sig om att vi nekar att vara barnvakt.
Även andra saker har utlöst liknande reaktioner

Blandannat första tiden då jag och min sambo träffades, hon pratade inte med vare sig mig eller mina bekanta första halvåret, jag kände henne tidigare genom en fritidsaktivitet. Men efter att hon förstått att jag och hennes pappa var ett par körde hon med utfrysnings metoden.

Då vi flyttade ihop var samma sak, hon gillade de inte. Teg i månader.

Sedan var de vår förlovning som upprörde henne.

Barnvakt problemet började genast då sonen föddes, hon har alltid haft mycket barnvakt. För än de ena än de andra. Hon lever ej med barnets pappa.

Visst förstår jag att hon kan behöva lite "fritid" och hjälp då hon jobbar.
Men jag är ändå tvungen att tänka på mig själv i första hand och att jag ska orka jobba mina dagar. Tyvärr kan jag inte välja bort värkdagar, min orkeslöshet som ligger över mig som en mara och alla måsten som blir eftersatta.