Svårt less...

Nu är toppen nådd, verkligen.
Inte en enda dag till tänker jag låta dumheter och tjurigheter ta min energi. Energi tjuvar har jag verkligen fått nog av genom livet.
Jag lider, lider svårt av att se min sambos ledsna ögon, höra hans djupa suckar då och då. Förrgår kväll var en jobbig kväll för honom. Han är så förtvivlat ledsen över att hans dotter inte vill delta på sin pappas bröllop, hans stora dag. Dagen som betyder så mycket för honom. Dagen som han väntat på så länge. Det är något som man inte förstår då man själv inte varit där.
Hur mycket flickebarnet än ogillar mig tycker jag verkligen att hon skulle komma för hennes fars skull. Det är en dag som aldrig kommer tillbaka och det hon gör är oåterkalleligt. Hon tar udden av hennes pappas glädje, vilket kanske också är precis vad hon vill. Jag blir sååå trött.... när är de dags att bli vuxen.
Hon behöver verkligen inte gilla mig för att vara nära sin far, jag kan lova dyrt och heligt att jag inte på något sätt kommer att störa henne bara hon finns för honom. Vårat bröllop är bara för de absolut närmaste, så detta är otroligt tragiskt!!!
Det är viktigt att tänka på att varje dag som går med ovänskap är en förlorad dag, vissa svek går inte att förlåta och avståndet blir större och större ju mer tjurighet som är inblandat.
Ibland måste man inte vara "martyr" och tycka synd om sig själv och göra allt så mycket värre genom att vara envis.....
Detta är skrivet rakt till den person som jag vill ska veta detta, för du är in här ofta. Och de gläder mig, för då vet du... mitt tips är skriv ut hela bloggen och lusläs, då förstår du...
DU ÄR VIKTIG!!!!! / Kram