Jag blir så förtvivlad, så upprörd så mitt hjärta slår dubbla slag.
Jag darrar och kan nästan inte andas.
I dag sitter jag och min sambo vid köksbordet och gör en lista på våra gästert till brölloppet. När listan är färdigskriven säger min sambo som om det vore den enklaste saken i världen...
- Jo just de, (hans dotters namn) kommer inte på bröllopet
Hon hade för några dagar sedan skickat honom ett sms, där de kort och gott stod att hon tyvärr inte kan komma på bröllopet och att de hade vi förmodligen inte räknat med heller...
Min sambo hade bara läst meddelandet, inte kontaktat henne sedan.
Jag blir så förtvivlad, det är de min upprördhet handlar om.
Vill nu inte dottern komma så är de hennes sak, men han kan inte nonchalera hennes sms. Skriver en dotter så till sin far måste han visa henne att hon är viktig, att han bryr sig om henne och att han vill ha henne i sin närhet. Och de genast då smset kommer, inte flera dagar senare. Ens barn är ens kött och blod.... och han MÅSTE visa henne hur viktig HON är för HONOM!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar