Svårt less...

Nu är toppen nådd, verkligen.
Inte en enda dag till tänker jag låta dumheter och tjurigheter ta min energi. Energi tjuvar har jag verkligen fått nog av genom livet.
Jag lider, lider svårt av att se min sambos ledsna ögon, höra hans djupa suckar då och då. Förrgår kväll var en jobbig kväll för honom. Han är så förtvivlat ledsen över att hans dotter inte vill delta på sin pappas bröllop, hans stora dag. Dagen som betyder så mycket för honom. Dagen som han väntat på så länge. Det är något som man inte förstår då man själv inte varit där.
Hur mycket flickebarnet än ogillar mig tycker jag verkligen att hon skulle komma för hennes fars skull. Det är en dag som aldrig kommer tillbaka och det hon gör är oåterkalleligt. Hon tar udden av hennes pappas glädje, vilket kanske också är precis vad hon vill. Jag blir sååå trött.... när är de dags att bli vuxen.
Hon behöver verkligen inte gilla mig för att vara nära sin far, jag kan lova dyrt och heligt att jag inte på något sätt kommer att störa henne bara hon finns för honom. Vårat bröllop är bara för de absolut närmaste, så detta är otroligt tragiskt!!!
Det är viktigt att tänka på att varje dag som går med ovänskap är en förlorad dag, vissa svek går inte att förlåta och avståndet blir större och större ju mer tjurighet som är inblandat.
Ibland måste man inte vara "martyr" och tycka synd om sig själv och göra allt så mycket värre genom att vara envis.....
Detta är skrivet rakt till den person som jag vill ska veta detta, för du är in här ofta. Och de gläder mig, för då vet du... mitt tips är skriv ut hela bloggen och lusläs, då förstår du...
DU ÄR VIKTIG!!!!! / Kram

Det är bra att vara ensam, det är kul att vara två...men...

...forts....när man ska leka lekar då är många bäst ändå....

Jag har fått flera raktioner på mina inlägg här.
Tackar och bockar, roligt att just DU läser.
Många varma kramar från mig till dig!!!

Nu är jag mer arg än rädd, och de är ganska bra...

Jag blir så förtvivlad, så upprörd så mitt hjärta slår dubbla slag.
Jag darrar och kan nästan inte andas.

I dag sitter jag och min sambo vid köksbordet och gör en lista på våra gästert till brölloppet. När listan är färdigskriven säger min sambo som om det vore den enklaste saken i världen...
- Jo just de, (hans dotters namn) kommer inte på bröllopet

Hon hade för några dagar sedan skickat honom ett sms, där de kort och gott stod att hon tyvärr inte kan komma på bröllopet och att de hade vi förmodligen inte räknat med heller...

Min sambo hade bara läst meddelandet, inte kontaktat henne sedan.
Jag blir så förtvivlad, det är de min upprördhet handlar om.

Vill nu inte dottern komma så är de hennes sak, men han kan inte nonchalera hennes sms. Skriver en dotter så till sin far måste han visa henne att hon är viktig, att han bryr sig om henne och att han vill ha henne i sin närhet. Och de genast då smset kommer, inte flera dagar senare. Ens barn är ens kött och blod.... och han MÅSTE visa henne hur viktig HON är för HONOM!!!!