Nu är lille A:s födelsedag över, han sover nog snart sött.
Min sambo kom precis hem från kalaset. Ett kalas då han och hans mamma, hans fd "fru" med föräldrar osv deltog. Varken jag eller mina barn hör dit. De kändes verkligen påtagligt i kväll.
En sådan familje idyll. Hur ska jag kunna leva på detta vis, de går inte...... eller......hur gör man, jag orkar inte mer. att vara ensam i tvåsamhet är värre än att vara ensam i ensamhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar