tisdag 10 mars 2009

Ännu en dag att gruva sig för...

I övermorgon är de Tordsag, och inte vilken Torsdag som hellst.
Min sambos dotters son fyller två år. Jag är inte välkommen hem till dom för att gratta honom. Jag har tittat på så många fina saker som jag skulle vilja ge honom i present. Men vad gör jag då jag inte får...
Hur min sambo skall göra vet jag inte heller, vi pratar inte om de. Han vågar inte tror jag, av rädsla att såra mig. Men jag hoppas innerligt att han tagit sin stolthet och stoppat undan den.Ringt sin dotter och sagt hur mycket han tycker om dom, saknar dom och att han kommer till lilla A på hans födelsedag.

Under alla år då det varit konflikter med min sambos dotter har jag varit den som mer eller mindre tvingat honom att ta kontakt. Prata och visa att han bryr sig om sin dotter. Denna gång kommer jag inte att göra de, jag är så sårad.Men jag hoppas av hela mitt hjärta att han har förstånd att sträcka ut handen till försoning.

Jag har som jag skrev tidigare valt att inte lägga ut kommentarer på de jag skriver, men fick en för något tag sedan som gjorde mig alldelens varm i magen, av min vän. (Det var mer stöd än du förstår.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar