Lycka!

Äntligen!
Efter nästan 6 månader har vi fått en dag tillsammans.
Världens goaste lilla A fick följa med sin morfar på stranden i Lördags.

Det var på morgonen, vi satt ute på gården, funderade vad som skulle bli av dagen. Jag tittade på vår stora pool på gården och kände saknad.
Vad är väl en pool utan lekande plaskande barn.

Försiktigt frågade jag min man om han inte skulle ringa han dotter. Fråga om lilla A kunde få följa med till stranden. Värmen var kvävande och ett strandbesök var verkligen på sin plats.

Han ringde och visst fick morfar låna sitt barnbarn.
Så sagt och gjort, medan jag fixade matsäck åkte han efter lillkillen.

Dagen blev underbar, efter strandbesöket han vi även med poolbad.

En mycket lyckad dag!!!

Svårt less...

Nu är toppen nådd, verkligen.
Inte en enda dag till tänker jag låta dumheter och tjurigheter ta min energi. Energi tjuvar har jag verkligen fått nog av genom livet.
Jag lider, lider svårt av att se min sambos ledsna ögon, höra hans djupa suckar då och då. Förrgår kväll var en jobbig kväll för honom. Han är så förtvivlat ledsen över att hans dotter inte vill delta på sin pappas bröllop, hans stora dag. Dagen som betyder så mycket för honom. Dagen som han väntat på så länge. Det är något som man inte förstår då man själv inte varit där.
Hur mycket flickebarnet än ogillar mig tycker jag verkligen att hon skulle komma för hennes fars skull. Det är en dag som aldrig kommer tillbaka och det hon gör är oåterkalleligt. Hon tar udden av hennes pappas glädje, vilket kanske också är precis vad hon vill. Jag blir sååå trött.... när är de dags att bli vuxen.
Hon behöver verkligen inte gilla mig för att vara nära sin far, jag kan lova dyrt och heligt att jag inte på något sätt kommer att störa henne bara hon finns för honom. Vårat bröllop är bara för de absolut närmaste, så detta är otroligt tragiskt!!!
Det är viktigt att tänka på att varje dag som går med ovänskap är en förlorad dag, vissa svek går inte att förlåta och avståndet blir större och större ju mer tjurighet som är inblandat.
Ibland måste man inte vara "martyr" och tycka synd om sig själv och göra allt så mycket värre genom att vara envis.....
Detta är skrivet rakt till den person som jag vill ska veta detta, för du är in här ofta. Och de gläder mig, för då vet du... mitt tips är skriv ut hela bloggen och lusläs, då förstår du...
DU ÄR VIKTIG!!!!! / Kram

Det är bra att vara ensam, det är kul att vara två...men...

...forts....när man ska leka lekar då är många bäst ändå....

Jag har fått flera raktioner på mina inlägg här.
Tackar och bockar, roligt att just DU läser.
Många varma kramar från mig till dig!!!

Nu är jag mer arg än rädd, och de är ganska bra...

Jag blir så förtvivlad, så upprörd så mitt hjärta slår dubbla slag.
Jag darrar och kan nästan inte andas.

I dag sitter jag och min sambo vid köksbordet och gör en lista på våra gästert till brölloppet. När listan är färdigskriven säger min sambo som om det vore den enklaste saken i världen...
- Jo just de, (hans dotters namn) kommer inte på bröllopet

Hon hade för några dagar sedan skickat honom ett sms, där de kort och gott stod att hon tyvärr inte kan komma på bröllopet och att de hade vi förmodligen inte räknat med heller...

Min sambo hade bara läst meddelandet, inte kontaktat henne sedan.
Jag blir så förtvivlad, det är de min upprördhet handlar om.

Vill nu inte dottern komma så är de hennes sak, men han kan inte nonchalera hennes sms. Skriver en dotter så till sin far måste han visa henne att hon är viktig, att han bryr sig om henne och att han vill ha henne i sin närhet. Och de genast då smset kommer, inte flera dagar senare. Ens barn är ens kött och blod.... och han MÅSTE visa henne hur viktig HON är för HONOM!!!!

En känsla....

Dagarna rullar på...

Det har gått flera veckor sedan jag skrev. Påsken kom och gick.
Saknaden av små barn under påsken är stor. Mina barn börjar bli stora och påskägg är mer ett måste än en kul överraskning
När mina barn var små sa "vi" alltid att det var påskharen som kom med äggen. Antingen fick dom söka sina ägg eller så låg dom framme på påskaftons morgon. Söka äggen är roligt. Något år har vi gömt äggen utomhus. Gjort skatt jakt. Ett år fick yngsta dottern fångat påskharen i en fälla tom (hon fick en liten kanin i påsk present) Jag har försökt hitta på sådana saker med barnen för det ger verkligen minnen för livet att se deras uppskattade miner.
Nu börjar de bli barnbarnens tur att oxå ta del av överraskningar och bus.
Men något barnbarn har varken jag eller min sambo sett under påsken. Att jag inte träffat min lilla kille som snart är stora karlen är förklarligt, dom bor i Umeå. Men för min sambo är de tråkigt, han har inte träffat lilla A.
Ett påskägg som är hans ligger i vårt kylskåp.
Varför de inte blivit av vet jag inte riktigt, dels blev jag sjuk. Och jag tror att min älskling faktiskt var lite orolig att lämna mig själv och dels tror jag oxå att han inte åkte dit för att han inte vill göra mig ledsen. Han vet att min saknad är så stor. Jag har flera ggr försökt säga att han ska åka dit, även om de är dålig stämning mellan honom och hans dotter, för lilla A:s skull.
Han ska inte bry sig om att jag känner mig ledsen för att jag inte får delta.
Småbarnstiden kommer aldrig igen och man måste ta tillvara den.

För några dagar sedan var jag med Sanna min dotter i stallet, hon var och red utanför lille A:s dagis. Han var där ute på gården med massa barn och några fröknar. Åhhh vad jag önskat att jag kunde gå dit en sådan gång, hämta honom tidigare. Låta honom vara med i stallet, få prova rida på hästen och skotta lite skit. Men.....nu är livet på ett annat sätt, jag börjar sakta vänja mig och acceptera situationen som den är. Fast visst önskar jag att livet såg annorlunda ut.

Kärlek övervinner allt...

Sägs de, syftar på rubriken. Min sambo påstår att de är sant. Han menar att vi ska se tiden an, eller hur man nu säger. Vårda vår kärlek och allt de underbara vi har, vänta ut stormen.
Vi har varandra, vet hur vi vill att vårat liv ska se ut. Vi måste sluta blicka bakåt. Livet är här och nu, just i dag...Och de är ju faktiskt så, klokt tänkt av någon som sällan uttalar sig på de viset.
På drygt 80 dagar gifter vi oss, och INGEN kan ta från oss den lyckan.

Önskar bara att ALLA ville dela glädjen med oss.